Vi bjuder på kaffe, bra musik och politiska tal. Bra stämning och kårvalsinformation för dem som är intresserade.

Du kan även komma med i vår kårvalskampanj och jobba för ett mer rättvist och miljövänligt Åbo Akademi och Studentkår.

Mer information om kandidater och valprogram hittar du även på denna sida.

Och kom ihåg att rösta i valet den1-2.11!

Mer detaljerad information om ÅGV:s arbete i kårfullmäktige kommer senare, men Ditt bidrag till en rödgrönare kårpolitik behövs så snabbt som möjligt.

Om Du är ens lite intresserad, tag kontakt med valchef Frank Lundgren:

tel. 044 – 500 86 46
e-mail: frank.lundgren@abo.fi

Torsdagsnatten den 28 oktober gjordes en attack med en molotovcocktail mot Studentkåren vid Uleåborgs universitets utrymmen. Studentkåren hade nyligen gjort ett ställningstagande för tolerans efter att ett flertal fall av misshandel riktade mot sexuella minoriteter skett i Uleåborg. Orsaken till attacken mot utrymmena antas nu vara detta ställningstagande.
Åbo Gröna Vänster och Turun vasemmisto-opiskelijat Avanti är bestörta över denna utveckling. Denna sommar gjordes, för första gången i vårt lands historia, en attack med tårgas mot Prideparaden i Helsingfors, och kort efter detta förstördes fönstren på Helsingfors Setas kontor och ett hakkors målades på dörren. Attackerna mot de sexuella minoriteternas rättigheter kulminerade efter den så kallade ”homokvällen” som sändes den 12 oktober inom ramarna för Rundradions program Ajankohtainen kakkonen. I programmet menade kristdemokraternas partiledare Päivi Räsänen bland annat att homosexuella utövar sin sexualitet trots att de vet att det är fel.

Vi anser att den finländska debatten kring migration och de rasistiska drag den uppvisar är en del av samma utveckling. Extremhögern tågar framåt i Europa, och samma utveckling sker i Finland. I en intervju i Ylioppilaslehti 29.10 uttrycker Päivi Räsänen att hon anser att Finland skall ge företräde till flyktingar som är kristna. Det sista
veckoslutet i oktober gick ett gäng skinheads bärsärkagång i Åbo, och man lyckades i sista stund förhindra att de skulle ha trängt sig in i en kebabrestaurang.

Enligt en färsk undersökning av Polishögskolan har så kallade hatbrott ökat betydligt under de senaste åren, och attackerna mot personer med funktionsnedsättning har också ökat. Vi anser att denna utveckling är extremt oroande. Vi vill leva i ett tryggt och mångsidigt Finland, där var och en kan delta i parader och publicera ställningstaganden utan att behöva känna rädsla. Vi bör besvara extremhögerns frammarsch genom klara ställningstaganden för tryggandet av allas mänskliga rättigheter, samt med politiska åtgärder och politisk analys. Vi måste svara på populismen genom konkret arbete. Den ökade osäkerheten i samhället tar sig uttryck i folks ökade problem med att trygga sin utkomst och en ökad osäkerhet på arbetsmarknaden. Skulden för denna utveckling ligger inte hos enskilda personer eller folkgrupper, utan i den högerpolitik som bedrivs i vårt land och som inneburit en medveten nedmontering av den gemensamma välfärden.

Li Andersson
Ordförande
Åbo Gröna Vänster

Eeva-Liisa Raekallio
Ordförande
Turun Vasemmisto-opiskelijat Avanti

Torsdagen den 19 augusti presenterade regeringen sin budget för år 2011. Ur studerandesynvinkel genomfördes samtidigt ett av de fräckare politiska tricken på länge, då finansministeriet helt sonika beslöt att inte inkludera en indexbindning av studiestödet. Bland de största förlorarna i årets budgetmangling var med andra ord alla vi 280 000 personer som studerar i Finland idag.

Då en indexbindning av de andra grundtrygghetsförmånerna ingår i budgeten, har studerandena som grupp lämnats utanför. Beslutet att slopa indexbindningen innebär att studiestödet idag är den enda grundtrygghetsförmånen som inte bundits till index. I praktiken innebär indexbindningen att det reella värdet på stödet inte skall släpa efter den övriga pris- och levnadskostnadsutvecklingen i landet. Studiestödets realvärde är idag, trots nivåhöjningen 2008, fortfarande mindre än år 1992. Förenhetligandet av indexbundenheten för grundtrygghetsförmånerna var även ett av SATA-kommitténs förslag för reform av den sociala tryggheten i Finland.

Utkomstsituationen är för de flesta studerande redan nu mycket dålig. I praktiken lever många studerandes under fattigdomsgränsen, och det är väl känt bland alla att stödet inte räcker till att leva på i de flesta studiestäder i Finland. Istället för indexbindningen ger regeringen oss nu istället fler tidsbegränsningar. Poänggränserna höjs och bostadsbidraget kan inte längre lyftas utan att det räknas som en använd studiestödmånad. Utöver detta så kommer studiestödet att bindas till den tudelade examensstrukturen, så att man först lyfter stöden för sin kandidatexamen och först efter avklarad examen kan fortsätta att beviljas stöd.

Kravet på att vi ska bli färdiga snabbare har sannerligen gått fram, men hur ska vi kunna göra detta utan ett höjt studiestöd? Idag innebär den låga nivån på studiestödet att de flesta jobbar vid sidan om studierna, eller att man lyfter studielån. Vi studerande är därmed den enda befolkningsgrupp som staten anser att själv skall betala för sin grundtrygghet.

Hur svarar vi? Vårt krav måste vara mer än en indexbindning. Den nuvarande nivån på studiestödet är i praktiken för låg för att svara på kravet om att bli färdig på fem år. Vi kan inte heller acceptera kravet på att vi skall betala för vår egen minimiutkomst genom lån, utan värna om vår rätt till grundtrygghet som en del av vårt socialskyddsystem. Istället för slopade inkomstgränser och mer lön måste vi våga höja den röst vi har och kräva en rejäl nivåhöjning av studiestödet. Vi behöver inte vänta på fler löften som inte infrias, det är dags för oss att ställa krav nu.

Li Andersson

Studerande

Ordförande, Åbo Gröna Vänster

ÅGV planerar även att bland annat ordna en studiecirkel i politisk poesi denna vår, samt att utreda intresset för att samordna krafterna för en Vänsterträff i Helsingfors i höst. ÅGV nominerade sina representanter till Vänsterförbundets partimöte i juni samt för kommunorganisationen i Åbo.

Li Andersson återvaldes till ordförande för år 2010. Till styrelsen för år 2010 valdes Kenneth Höglund (kassör), Frank Lundgren, Heidi von Wright, Fredrik Rönnlund, Darcy Hurford och Alexander Öhman.

Välkommen!

Jag har också lärt mig att om jag ser en alkis, en hemlös, en tonårsmamma, eller någon annars tillhörande en kategori som oftast tenderar vara fattig så är denna människa allt som oftast maori. Tiggaren som alltid sitter på shoppinggatan Courtenay Place invirrad i en filt är maori, han lär ha försökt få ett fängelsestraff förra vintern för att slippa bo utomhus. De mycket överviktiga personerna man ser i den billiga Lidl-aktiga matbutiken Pak&Save är oftast maori. Inte alltid, men oftast. Nya Zeeland är absolut ett invandringens land – från Europa, främst Storbritannien, men även från Asien (Kina, Korea, Vietnam…) och stater i Stilla havsområdet, som Tonga, Samoa, och så vidare, och det syns i gatubilden. Samtidigt är det så hemskt, hemskt tydligt att det finns en hierarki, och att maorifolket står längst ner på den, även om riksdagen haft maoriledamöter alltsedan 1867, då särskilda ”maoriplatser” inrättades.

2004 godkände nyzeeländska riksdagen en lag som begränsade tillgången till områden på havsbottnet och tidvattenområdet. Det väckte enormt uppståndelse just bland maori som menar att de av tradition alltid haft rätt att använda dessa områden. Resultatet blev att några maoririksdagsledmöter hoppade av Labourpartiet och grundade ett eget parti, en av vars huvuduppgifter är att ändra på lagstiftningen ifråga. En granskningsprocess pågår som bäst, och det är meningen att lagen revideras eller avskaffas.Problemet är att för att få igång de åtgärder de vill ha, har maoripartiet gått in för att samarbeta med Nationalpartiet, ett moderatparti som bl a jobbat för skattelättnader för höginkomsttagare. Vissa maoriledamöter är mycket missnöjda, i synnerhet en som heter Hone Harawira, som just nu varit mycket i nyzeeländsk media på grund av en epost han skrev. För någon vecka sedan reste Harawira till Bryssel med andra ledamöter för att delta i ett officiellt besök, men under en dag skippade han möten och turisterade i Paris med sin fru istället. En annan politiskt aktiv maori frågade honom vem som betalade fruns resa. Svaret hittar ni i Dominion Posts rapport här:

Gee Buddy, do you believe that white man bulls… too do you? White motherf…ers have been raping our lands and ripping us off for centuries, and all of a sudden you want me to play along with their puritanical bulls… . I don’t often respond to comments like this, but I will to you.
I put in s…loads of hours and bucketloads of energy in my commitment to advancing Maori, and I am happy to put my body, my freedom, and my personal credibility on the line for that cause.
And I don’t do it because of the salary, or the political position I hold, or for any other reason than that I believe in fighting for Maori rights and I love doing what I do.
As far as my wife is concerned – I don’t know what your relationship is with whomever, but my wife is my partner, my adviser, my critic, and my best friend, and she has marched with me, fought alongside me, suffered the hard times with me and stood by me for more than 35 years, so if I get the chance to take her with me as part of my role as an MP I will.
And quite frankly I don’t give a s… what you or anyone else thinks about it. OK? Hone PS and if you want to take this to the press, go right ahead. I answer to my people, not to them or to anybody else.

Harawira meddelar att han inte tänker ställa upp i följande riksdagsval.

Darcy

Visst, hon är en hypad och eftertraktad schweizisk konstnär, kanske vissa gånger överhypad men jag kan inte förneka att det ändå finns något trollbindande över henne och hennes mediakonst.

För att få beträda utställningen måste man ta av sig ytterskorna. (Ojdå, vilken färg är det jag har på strumporna i dag? icke-diskret röda, men det gör inget…) Röda cirkelformade mattor i olika storlekar leder mig rätt på museets femte våning.

Dov musik ljuder, gröna och röda mattor, mjuka kuddar. Björkstammar hänger i taket, plastbitar dinglar i trådar. Videokonst projiceras på väggar, golv och tak. Här finns närbilder av människokroppen, inifrån och utifrån. Här finns färgströmmar och skuggor. För att avdramatisera sig själv och hela tillställningen sjunger Pipilotti Rist en sång, därefter berättar hon intensivt om sin strävan efter att forma ett paradis innan syndafallet, en härlighet för oss alla. Hon vill att vi skall nå våra egna inre bilder och berättelser genom hennes installationer. ”Man kan ta emot konsten bättre om musklerna är avslappnade”, säger hon, och vi lägger oss ner på golvet.

Där ligger jag på den gröna lurviga mattan, lutar huvudet mot en lång, slingrande, gul ormdyna och betraktar dessa, Pipilotti Långstrumps eller Pipilotti på Bråkmakargatans, filmsnuttar. En gräsmatta, en kvinna med långt, ljust hår, äppelträd.  (Vänta nu, är det här en dröm där jag ser mig själv eller är jag vaken, eller drömmer jag att jag är vaken…?)

Jag sugs in i filmen och tänker på det fina projektet Naphouse som fanns i Åbo under våren 2009. Ett vilorum i centrum av staden, dit man kunde gå en stund för att vila. Men ack, inte längre (fast kanske det ännu öppnar på nytt någonstans!). Den här utställningen kan användas på samma sätt, konstavslappning efter-lunch-innan-eftermiddagen, det vore något för alla.

Fram till självständighetsdagen kan man njuta av detta Elixir.

/Heidi

Mina ögon svider. Lite. Jag är närsynt, hur hade min syn varit in a non- computerized life?

Min hy är lite lös på något sätt. Lite. Hur hade den sett ut om inte skärmen strålat på den varje dag?

Min rygg är svag. Ganska. Hur stark hade den inte varit om jag lallat omkring utomhus alla dessa timmar, dagar och år?

Men vem fan hade jag varit?

Mattias

Allt skrivande, allt skapande, allt samlande är på ett eller annat sätt en metod för att begripliggöra och förstå, och således hålla det kaos som världen är på avstånd. Även om det man eftersträvar med ett konstverk är att förvirra och förvränga så har man, på ett eller annat sätt, gett en bit av världen begriplig form genom att gestalta den i musik eller text eller bild. Man väljer en färg, väljer ett ord, väljer några ackord, och klick klick, svissh svissh, strumm strumm – där finns det på pappret eller skärmen eller i mp3-format. Något flytande har samlats ihop, något kaotiskt har fått form.

Varje gång man samlar drar man gränser, väljer och väljer bort. Det jag råkar skriva ner i mina anteckningsböcker är ofta godtyckligt – det beror på vilken dag, vilken minut, vilken stund jag råkar ha en penna i min hand, sitta vid en dator, hitta en tidsöppning för att notera något som rinner förbi – men utan dessa böcker skulle min värld vara outhärdlig. Trots att jag inte hyser ambitioner att fånga varje viktig tanke eller känsla i ord så behöver jag illusionen av att jag kan samla ihop en liten del av världen och stoppa ner den i min väska. Detta är jag, här finns mitt liv.

Att organisera sig politiskt kan, liksom skrivande, vara ett effektivt sätt att hålla kaoset på avstånd. Behovet av att förklara och förstå kan lätt resultera i en politik som målar upp en svartvit värld, kategoriserar och simplifierar, konstruerar ett system innanför vars ramar alla svar kan hittas och allt kan göras fattbart. Politik föds ofta ur kaos, och valet att organisera sig handlar trots allt, som skrivande, alltid i någon mån om att skapa ett ramverk inom vilket saker görs begripliga och meningsfulla.

Men valet att engagera sig och skapa ett sådant ramverk – en politisk organisation, ett politiskt parti, en aktivistgrupp – kan också innebära valet att ställa de besvärliga frågorna, valet att kritiskt granska samhälleliga processer och valet att söka efter nya begrepp och nya ord för att låsa upp kategorier. Susan Sontag höll sig på ytan genom att gestalta saker i text, och kanske var det just därför hon kunde engagera sig på så många politiska arenor och uträtta så mycket fantastiskt utan att ge vika under världens hopplöshet – trots att hon bevittnade den på nära håll. Man behöver skapa (illusoriska) fasta punkter för att kunna orientera sig i råddet. En politisk grupp kan således, i bästa fall, vara ett redskap med hjälp av vilket man vågar se kaoset men väljer att inte låter sig dränkas av det, skapar forum för att öppna och kritisera snarare än att låsa och förenkla, ställer den obekväma frågan snarare än att erbjuda en allomfattande förklaringsmodell.

Hannah